Valen man gör
Jag kände att det var dags att vädra lite. Det här processandet om Alfons boende har snart hållt på i över ett år nu. Jag har hållt mig lugn, struntat att spela på sandlåde nivå, stått ut med trakasserier och hotelser medans Lena gör allt, då menar jag verkligen ALLT för att få mig att må uselt. Och jag kan ju bara gratuelera för det har jag gjort länge,Elin med.
Men det är absolut inte pga alla saker hon kallar mig och gör mot oss. Det är för hon har inte gjort en enda sak av det här för Alfons skull.
Hon använder han som ett redskap emot mig för att jag ska må dåligt och struntar helt att han kommer i kläm! Det här är bara ett vendetta för henne, Jag vet att det finns parter som inte håller med, men förklara gärna för mig hur det kan vara för ett barns bästa att:
* Ha 2 förskoleplatser?
* Inte gå på dagis alls och träffa sin kompisar alls?
* Inte träffa och ha någon kontakt med sin pappa eller andra viktiga personer på 8 veckor?
* Ständig höra massa skitsnack om ena föräldern?
Det finns ingen logik i det här längre. Processen började för att HON ville ha dubbla dagis för att HON ville flytta till kim, för att HON skulle plugga till sjuksköterska, för att HON hade fått ett "Bättre" jobb där. Förstår hon ens vad det är hon har gjort och begär?
HON begär att Alfons ska träffa en av sin föräldrar 4 dagar i månaden för att HON ska kunna bo med Kim.
Jag missunnar henne absolut inte att vara lycklig, för jag vet ju att det innebär att hon inte kastar lika mkt skit på mig då.
MEN hon gör det på bekostnad av Alfons välbefinnade!
I ren klar text så betyder det att Alfons får ge upp saker som är viktiga för honom för att HON ska ha det bra.
Om det här verkligen handlade om Alfons varför handlar 85 % av texten i papperna från hennes advokat om mig?
Att jag är så våldsam, att jag inte tål stress och att jag skulle skada Alfons och att Alfons säger att "pappa är dum"
För det första så skulle jag aldrig skada mitt eget barn uppsåtligt! Och det vet hon med! Alla som känner Alfons vet att han är en action man, det är 120 näst intill hela tiden och han får testa på det mesta när han är med mig och Elin, det är bra för hans utveckling. Och då innebär det också att han slår sig och får blåmärken och sår.
Jag tänker beta av och bemöta lite av det här skitsnacket en gång för alla och även ge bakrund till varför allt har hamna där vi är nu.
Det började som vilket vanligt förhållande som helst, man var nykär, man kände sig lycklig. Men sen när vi hade levt ihop i ett halvår, så märkte jag att A nästan aldrig kom före B. Du ljög och vred saker så det lät bra för tillfället, om den samma sak kom upp en annan gång kunde det låta helt annorlunda. I samma veva blev hon gravid och det kändes bra, men längre in i graviditeten så dök det upp en fler frågetecken, var jag verkligen pappan? Man började ju funderar när jag fick reda på vad hon gjorde ibland när jag inte var hemma... Sen mitt i det här kämpade jag med mina knäproblem som hon ständigt hånade mig för.
Och sen dessa jävla katter som kissade och bajsade överallt, som jag alltid fick städa upp efter. Tänk er själva om man vaknar av en katt sitter och kissar på ens huvudkudde, och varje morgon när du går upp så har du kissat eller bajsat någonstans i lägenheten. Eller varför inte den gången jag hade bråttom till jobbet, väl där märker jag att tröjan luktar kattpiss för nått av kräken har gjort av sig på den! Men visst det är väl inte en giltig anledning att hata dom där kräken antar jag, eftersom jag sa hela tiden att dom var hennes ansvar och jag ville inte ens ha katter men jag var dum nog att låta mig övertalas. Jag sa sen hela tiden att jag ville att vi skulle göra oss av med dom, men hon brydde sig inte! Inte ens senare när dom dom pissa och bajsade på Alfons saker.
För att summera det, har man torkat piss och plockat skit i nästintill VARENDA DAG 3 års tid så fanns det ingen anledning att tycka om djuren alls.
Var jag hemma och sjukskriven för jag hade ont, ja då hackade hon på mig för det, och jobbade jag så hackade hon på mig för att jag sa att jag hade ont.
Vad skulle jag göra? Jag åt morfin tabletter men inte ens dom hjälpte.
Under tiden fram tills Alfons föddes så bråkade vi rätt mkt i perioder, vi gapa och skrek och det flög saker fram och tillbaka. Men att försöka diskutera med henne va att diskutera som en 2 åring, hon låtsades förstå och lyssna, men sedan en dag senare så var det samma sak igen.
Det är väl klart jag blev frustrerad!!!
Alfons föddes och det var lungt ett par månader, men någon kärlek vet jag inte om det fanns mellan oss direkt, nu handlade mest om att hålla ihop för hans skull. Hur skulle jag kunna älska nån som jag uppenbarligen inte ens kände??
Det hade gått från att jag kände mig speciell för henne, till att jag kände mig som bara en i mängden pga att hon aldrig kunde vara ärlig. Eller vad skulle jag känna när hon uppenbarligen hade varit med en hel del fler än vad hon sagt? Hade jag vetat det från början hade jag ALDRIG blivit ihop med henne.
Jag kände mig otrolig dum och blåst och jag skämdes att jag inte hade sett det tidigare.
En stor tröst var ju att jag hade världens underbaraste son! Alfons =)
Men även det försökte hon ta ifrån mig, hon märkte ganska snabbt att jag sket fullständigt i henne och att hon stod och skrek att hon skulle ta livet av sig, jag gav henne till och med kniven ett par ggr och sa varsågod, hennes självömkan hade inga gränser.
Det enda hon hade kvar för att trigga mig var att hota att jag inte skulle få träffa Alfons, och det funkade. Jag blev vansinnig i många fall och kastade grejer och slog i väggar, men fortfarande stod hon där och 10 cm från mitt ansikte och käftade. Är det så man gör när man är rädd för någon?? För det påstår hon ju nu att hon va.
Jag förstod att vad jag än gjorde för henne så skulle det aldrig duga. Efter många diskussioner så bestämde vi att det var okej för mig sluta mitt jobb pga av mina knäproblem som jag hade dragits med i 1,5 år. Jag fick en fast summa pengar också från företaget. Trots att vi var överens om det så fick jag höra det vid nästa bråk, att jag var så värdelös för att jag slutade mitt jobb, att jag skulle vara hemma och var sjukskriven istället. Detta trots att vi var överens om att det var okej att jag skulle sluta så hon fick jobba och jag vara hemma med Alfons!
Bråken fortsatte och vi kastade saker efter varann,slog i väggar. Det hände även att jag tog tag i henne och tryckte ner henne i soffan och sa åt henne att sluta, likväl som att hon puttade mig och örfilade mig. Som tur var Alfons nästan aldrig i närheten och såg allt det här skiten.
Vi separerade sedan efter hon hade varit otrogen 2 ggr inom loppet av en månad. Och inte ens det kunde hon fan vara ärlig om!!! Trots det har jag aldrig klandrat henne för det, jag blev bara sur att hon inte sa som det va direkt utan att jag behövde luska fram det. Jag bad henne visa lite respekt och inte träffa den killen medans vi bodde tillsammans,det kunde hon göra när hon flyttat, men inte ens det kunde hon göra. Och då har hon dessutom mage att sitta och säga att jag inte bryr mig om hennes lycka..? Vi bodde förfan tillsammans och sov i samma säng! Jävla dubbelmoral.
Runt oktober 07 flyttar hon och äntligen var helvetet slut, trodde jag. Det hade snarare bara börjat!
Och visst jag var jävlig ledsen ett tag där och sa att jag önskade att det kunde bli som förut. Och det var väl klart att jag kände så! Jag ville ju att min son skulle ha full tillgång till båda sina föräldrar. Han är ju ändå bara 1,5 år och behöver all trygghet han kan få.
Det gick några rätt lugna månader och sen träffade jag Elin i december 07. Och då brakade helvetet lös igen. Hon ringde var och varannan dag och hotade att jag inte skulle få träffa Alfons och att hon skulle polisanmäla mig för misshandel, och om jag frågade hur hon skulle lyckas med det fick jag bara svaret: Jag är hans mamma och jag har rätt! eller liknande svar i den stilen. Svartsjukan hade fan inga gränser!
Jag skulle jobba natt, och på kvällen hade jag träffat Elin. När jag väl är på jobbet runt 24 tiden ringer Lena och ville nått, hon frågar om jag träffat Elin och även om jag kysst henne och godtrogen som jag är svarar jag ja. hon blir sur och lägger på.
Vid 01.30 tiden börjar hon ringa och skrika för att sedan bara slänga på luren och skicka massa meddelanden om alla möjliga saker, att hon hatar mig, och nästa stund älskar hon mig. För att sen hacka på Elin och på mina jobbarkompisar. Hon gör verkligen allt för att jag ska bli ledsen och arg, men det funkar inte speciellt bra.
Jag försöker jobba vidare men det är svårt att försöka fokusera.
Vid 03.30 tiden ringer hon igen och börjar gapa om att jag är en dålig pappa och hon ska se till att jag inte får träffa Alfons, och hon ska berätta för alla att jag har misshandlat henne. På vilka grunder undrar jag? Får samma svar som vanligt: jag är tjej/mamma så dom tror mig.
Hon fortsätter att säga att jag hota om Alfons och tillslut orkar jag inte mer, jag säger nått i stil med:" att jag ska skära halsen av henne". Men hon fortsätter och tjafsa, jag lägger på luren.
Jag lugnar ner mig och pratar lite med mina jobbarkompisar, jag bestämmer mig för att åka till Lena för jag vill reda ut det här en gång för alla.
Jag åker dit och blir insläppt, och vi sitter och pratar i två timmar. Hon förklarar att hon är sårad för att jag har träffat Elin, jag bemöter det med att jag har mitt eget liv nu precis som att hon har sitt eget. Det spelade ju inte så stor roll förut vad jag kände och tyckte om vad hon gjorde, men nu ska jag helt plötsligt respektera att hennes känslor.
Jag säger även att det är oacceptabelt att hon hotar med Alfons.
Och ja jag vet att för dom som bara har hört Lenas version av den här historien så både ser det och låter dumt. Jag menar: "Han hotar henne sen åker han dit". Men det är kanske dags att fatta att det inte riktigt var det de handlade om.
Sen blev det lungt ett tag igen, för då hade hon träffat någon. Sen när det inte funka mellan dom brakade helvetet lös igen, samma sak om igen, hotelser och trakasserier. Sen efter ett tag blev det lungt igen, för då hade hon träffat någon. Under dom månader som gick så han det bli så ett par ggr. Jag sa till Elin att det är lätt att se när det har gått åt helvete med någon kille för henne för då ringer hon och hackar på mig, och precis så var det. Jag har spenderat många timmar i telefon bara för att hon ringer och hackar och bitchar om saker som har hänt för 3 år sedan, hon kallade även Elin en massa fula saker och snackade dynga i allmänhet om min familj, släkt och vänner. Allt för att provocera! Hände många gånger att jag åkte hem från jobbet för att jag mådde uselt pga hennes beteende mot mig.
Tiden går och hon hinner flytta till Tillberga någonstans i mars 08, och snackar om att hon ska ha dagis åt han där, jag förklarar att jag tycker det är en dum ide för han har redan en dagisplats på bäckby. Får då som vanligt en utskällning om att jag inte bryr mig om henne och hennes behov.
Det blir slutet på april, början på maj.
Hon pratar om att flytta till någon kille som heter Kim som hon träffade runt påsk, och jag tänker som vanligt att det bara är löst snack, för det var ju inte heller första gången hon prata om att flytta ihop med någon av dom minst 5 st hon hade varit ihop med dom senaste 6 månaderna.
Hon gör det iallafall, och jag funderar hur mycket hon ska släpa runt på Alfons innan hon fattar att det är inte bra för honom. Jag försöker diskutera det med henne men diskussionerna handlar mest om hur synd det är om henne och att jag alltid försöker förstöra för henne.
I maj ringer hon till mig och säger att hon vill ha dubbla dagisplatser till honom, nått som jag inte ens tänker överväga eftersom det skulle röra till i hans liv ännu mera än vad hennes ständiga flyttar och partner byten har gjort. Och så klart så börjar hon hota med att jag inte ska få träffa honom och jag får inte min halva av barnbidraget förrens jag har skrivit på pappret. Hon säger att hon ska ringa familjerätten och jag säger varsågod! I samma veva anlitar hon en advokat och stämmer i frågan om hans boende. Även jag skaffar mig en advokat nu.
Cirkusen kring Alfons liv är igång.
I 1:a samarbets samtalet sitter hon mest och förklarar att hon vill flytta för hennes skull, ingenting med hennes flytt skulle göra det bättre för Alfons och dessutom säger familjerätten som jag säger: att det är absolut inte bra för ett barn att ha 2 förskoleplatser och det är i princip omöjlig att få det dessutom, men som i allt finns det undantagsfall och det är det hon lever på.Vi sitter och tjafsar och kommer ingen vart. Det jag minns bäst från det här samtalet är att Lena menar på att det struntar i att om det går så långt att Alfons skulle få bo i fosterfamilj, huvudsaken är ju att han inte bor hos mig.
Efteråt stannar vi i trappuppgången och börjar diskutera hurvida hon skulle komma med Alfons på söndagen (Det här är en fredag). Men då börjar hon tjafsa om att hon inte tänker lämna över honom en dag tidigare trots att vi hade avtalat det, för söndagen innan hade hon fått honom så hennes släkt kunde fira hans födelsedag. Vi tjafsar på och hon har som vanligt samma "In your face attityd" som hon alltid har och hotar att jag inte ska få träffa Alfons, och att jag ska ha ihjäl han. Jag tröttnar rejält på henne och säger att : "Jag tycker hon är en dålig mamma och hon borde tvångs kastreras" och att hon ska sluta behandla Alfons som ett objekt.
2:a Samarbets samtalet avbryts för hon sitter bara och maler på om hur elak jag har varit mot henne och hon blir upprörd varje gång dom säger emot henne. När hon nu inser att hurvida jag har varit elakt mot henne eller inte spelar någon större roll för det är Alfons det handlar om ändras inriktningen på hennes historier mot att jag skulle ha varit hotfull mot Alfons och hon är rädd att jag ska skada honom. Hon tycker också att bäckby är ett dålig ställe för Alfons att bo för som hon yttrycker det så fint: "Bor det bara massa svartingar där".
Papper skickas fram och tillbaka mellan min och hennes advokat. Hon begär att han ska bo hos henne på heltid och endast träffa mig ett par dagar i månaden. Hon kör på linjen att jag skulle vara extremt våldsam och hon är rädd att jag ska skada Alfons. Det jag finner mest intressant i det hela är att det finns inte mkt i dom här papperna från hennes advokat som berättar varför det skulle vara bättre för Alfons att bo hos henne, det är mest personangrepp på sandlåde nivå. Och hela tiden ändras hennes historier, hon ljuger tills det låter bra helt enkelt.
22 augusti var vi upp i rätten första gången för ett intrimistiskt beslut. Och det gick som förväntat. Dom ville att han skulle bo varannan vecka och att han skulle ha kvar sin dagis plats här på Bäckby i Västerås. Och inte ha någåt dagis i Enköping.
Det var även intressant att se hur domaren skalade bort allt hennes skitsnack om misshandel och då hade ju ingenting alls att komma med. För hon har ju inte tänkt på Alfons alls när hon drog igång det här, det är bara för att mata hennes ego!
Dom dömde till att han skulle bo varannan vecka i princip bara för att han hade bott så tidigare och det hade "Funkat" och att hon dessutom var villig att köra han till dagis.
Intressant är också att hon klagar på att Elin och jag ska flytta till Gryta, med tanke på vad hon sa i samarbets samtalen om bäckby.
Lite roligt var också att Lena har stått på ett tele abonnemang som jag har använt, och hon hade fått blanketter så hon kunde skriva över det till mig. Men samma dag som domen kom så blev abonnemanget uppsagt istället.. Det tycker jag säger en del om hur otroligt barnsliga och småsinta vissa är.
Någon vecka senare uppstår bråk när hon ska lämna över Alfons för att jag ber henne skriva på blanketten om delat barnbidrag, men hon vägrar. Då menar jag på att hon kan betala sluträkningen för tele abonnemanget eftersom hon ska roffa åt sig alla Alfons pengar men ändå inte investerar dom i honom, och då bryter hus i helvetet lös. Hon tar Alfons och går till parkeringen och som vanligt hotar hon att jag aldrig ska få se han igen!
Medans hon står och skriker helt oväsentliga saker som bara är för att göra mig arg sitter Alfons i kims knä och ser och hör allt. Elin försöker ett flertal ggr säga till Lena att hon ska sluta för att Alfons ser och hör allt men det struntar hon i. Hon står där och maler på och hånar mig för allt mellan himmel och jord.
Hon hånar mig till och med för att min pappa är död, och det säger ju en hel del om hur jävla rutten hon är.
Jag försöker gå fram till Alfons och ta honom ett flertal ggr så vi kan gå därifrån men hon hindrar mig.
Jag rycks med emellanåt och tjafsar tillbaka men jag försöker verkligen att gå därifrån hela tiden.
Mitt i allt sätter hon sig i bilen och åker iväg, en typisk Lena grej.. Då när vi står och pratar med Kim så menar han på att jag ska vara tacksam att jag ens kanske kommer att få ha han varannan helg.
Det finner jag otroligt underhållande nu i efterhand för han står snart där han med och får vara tacksam för att han får ha deras gemensamma barn varannan helg! Tiden får utvisa vem som har rätt?!
Lena kommer tillbaka och tjafsar lite till. Bråket mynnar ut, vi får Alfons och Lena tror som vanligt att man kan vara bästa kompisar efter en vecka igen.
Dom följande månaderna varje gång vi går förbi parkering säger Alfons : "Mamma arg Pappa".
Det blir Jul 08 och den infaller på en jämn vecka som då är mina veckor. Lena börjar som befarat redan runt slutet av november fråga om Julen och jag bestämmer mig då för att testa henne lite. Jag kräver att hon ska skriva på lappen om delat barnbidrag, sen kan vi börja diskutera julen. Men hon vägrar och menar på att jag bara bryr mig om pengar och bla bla bla. Men jag förklarar för Lena att det handlar om principer, varför ska jag hela tiden vara den som bara ger och ger och hon ger absolut ingenting tillbaka?? Är det samarbeta?
Det finns ett djupare perspektiv på det här, för dom som är intresserad så läs konversation här:
**********************************************************
Lena Kim... säger (12:55):
hej och grattis
Lena Kim... säger (12:55):
har allt gått bra med den nya
Lena Kim... säger (12:58):
tänkt prata med dig om julen igen.. jag tycker vi ska dela upp julhelgen vill också ha alfons och jag har pratat med familjerätten om de.
Lena Kim... säger (12:58):
det tycker att man ska dela julhelgen.
Lena Kim... säger (12:58):
.....
Lena Kim... säger (13:01):
hallåå???
Lena Kim... säger (13:06):
är du då
Lena Kim... säger (13:06):
där
Alex <3 Elin säger (13:07):
Hej, tack. Jo dom tycker även att man ska kunna samarbeta och det inbär ju inte att du bara tar alla barnbidrags pengar och står och skriker en massa obefogade saker till mig på parkeringen eller ljuger i tingsrätten
Alex <3 Elin säger (13:08):
om att jag slagit Alfons.
Lena Kim... säger (13:08):
jag ljuger inte
Lena Kim... säger (13:08):
försäkringskassan hat tagit ett beslut så är det.
Lena Kim... säger (13:09):
Du är inte så oskyldig du med. Det går inte sammarbeta med någon som bara ska ha på sina vilkor . och inte svarar telefonen jag försöker sammarbeta mer än vad du försöker.
Alex <3 Elin säger (13:09):
När du lär dig att du inte kan bete dig hur som helst utan konsekvenser då är jag villig att lyssna på vad du vill. Jag tänker inte dig låta dig var snäll mot mig ena veckan och andra så står du och skriker bara för det inte blir som du vill
Lena Kim... säger (13:10):
du var värlkommen att höra av dig till familjerätten om julen man ska dela på alla storhelger de är inte meningen att du ska ha alla. Du förstör bara för allfons
Lena Kim... säger (13:10):
Problemet är att du inte lyssnar
Alex <3 Elin säger (13:13):
Och förresten så grundade sig försäkringskassans beslut på att du INTE skrev på pappret. Hade du gjort det hade beslutet blivit annorlunda. det är ett beslut som vi ska ta tillsammans. och försäkringskassan har inget med de att göra dom betalar bara ut. vägrar du skriva på så kan dom inte göra nått.. alltså är du inte samarbetsvillig när du vägrar skriva på pappret.
Lena Kim... säger (13:14):
De försäkringskassan.!
Lena Kim... säger (13:14):
Handlar allt om pengar det handlar inte om din sons bästa de enda du tänker på är pengar
Alex <3 Elin säger (13:14):
Jag har spelat på dina vilkor i över ett år nu och nu har vi ett domstolsbeslut och då går jag efter det tills du bevisar att du kan göra nått för någon annans skull än din egen
Alex <3 Elin säger (13:14):
jag gör det fär a
Alex <3 Elin säger (13:15):
det handlar om att det ska vara rättvist mellan oss. pengarna ska gå tillalfons.
Lena Kim... säger (13:16):
varför bråar du om pengar hela tiden de enda de handla om du ska staffa mig bara för du inte får pengar av mig är det du vill .. därför du gör som du gör
Alex <3 Elin säger (13:19):
Det gick bra att dela barnbidraget till du flyttade, då hotade du med att jag skulle få det när jag skrev på pappret. Det handlar om att DU hela tiden tror att du kan göra och bete dig hursomhelst och komma undan med det! Jag har lessnat på ditt sjuka spel och lögner och nu sätter jag ner foten
Lena Kim... säger (13:20):
jag har inte hotat nått.
Lena Kim... säger (13:21):
Att sätta ner foten är att straffa mig för att jag inte ger dig pengar och tar från alfons firra jul med min del av släkten.
Lena Kim... säger (13:21):
??
Alex <3 Elin säger (13:27):
nej men nånstanns måste du lära dig. du kan inte bara komma och kräva saker av mig men aldrig ge något tillbaka. självklart vill jag att han ska fira jul med alla som älskar honom. varför kan vi inte samarbeta och dela på barnbidraget och kunna diskutera såna här saker som normala människor?
Lena Kim... säger (13:30):
de är ju du som sätter käppar i julen de du som hindrar honom från att firra jul med alla som älskar honom och som betyder nätt för hon . ! jag försöker sammarbeta men allt handlar inte om pengar utan om vad alfons mår bäst av och de som bäst för honom.
Alex <3 Elin säger (13:31):
Så att vi inte kan samarbeta pga att du sätter upp alla regler själv, det drabbar inte honom?
Lena Kim... säger (13:32):
jag säller inga regler. alla föräldrar delar på storhelger och familjerätten rekomenderar de att ena tar julafon och den andra tar juldagarna.
Lena Kim... säger (13:32):
De inte meningen att ena föräldrn får inget ena ska få alla.
Lena Kim... säger (13:33):
att dela och tänka på alfons bästa de är att sammarbeta . det är inte att dela på barnbidraget som handlar om sammarbete.
Lena Kim... säger (13:33):
Utan .. att man ser till tillsammas att han har tillgång firra jul med hela sin släkt inte att den ena föräldern ska bromsa och du är den som bromsar
Lena Kim... säger (13:33):
allt handlar inte om pengar Alexander kohlin.
Alex <3 Elin säger (13:36):
Du har ju fått som du ville. Du ville upp i tingsrätten och få en dom om hans boende och du fick det. Och tyvär för dig så är julen på en jämn vecka. Men det handlar bara inte om julen! Vi har inte kunnat samarbeta om någonting sen vi separera. det har alltid varit så om det är nått du vill och inte får det så hotar du med allt tills du får din vilja igenom.
Alex <3 Elin säger (13:37):
Tror du bara att jag ska själva alla lögner?? Du satt i tingsrätten och hävda att jag hade slagit Alfons, det var droppen!
Lena Kim... säger (13:37):
jag ljuger inte
Lena Kim... säger (13:37):
alfons berättar mycket vad som händer här
Lena Kim... säger (13:37):
dagis berättar
Alex <3 Elin säger (13:39):
Du skickar in falska uppgifter till myndigheter om hans boende, du vet mkt väl att han bor varanna vecka men ändå skriver du att du har han 55 %. Alfons är 2, han säger det du säger som t.ex att kim skulle vara hans pappa. Fattar du inte att han blir förvirrad?
Lena Kim... säger (13:39):
alfons kallar kim för kim här hemma.
Lena Kim... säger (13:40):
du sitter dillar i alfons att elin är mamma
Alex <3 Elin säger (13:41):
du vet mycket väl att han inte gjorde det innan. och att jag sagt till om det redan i somras. dom få gånger alfons kallat elin för mamma har vi direkt tillrättavisat honom . du är hans mamma och elin kommer aldrig kunna bli det. så är det och så kommer det alltid vara.
Lena Kim... säger (13:41):
så du tänker straffa mig för jag inte ger dig pegar eller betalar dina räkningar och ta alfons i från mig under julen
Alex <3 Elin säger (13:42):
Nu undviker du från samtalsämnet
Lena Kim... säger (13:42):
Kim har alltid varit kim
Lena Kim... säger (13:42):
nej du unviker samtalsämnet genom från gå de vi prata om först och börjar dagandes med massa pengar
Alex <3 Elin säger (13:46):
nu missar du igen.. det handlar inte om pengar.. det handlar om principer och samarbete.. rätt ska vara rätt! jag köper massor med kläder, betalar hans försäkring. dagis avgift. jag har lika rätt till barnbidrag som du. det är en princip sak och samarbete. skriv ut pappret om delat barnbidrag, skriv på det och skicka det till mig. det är en bra början till samarbete.
Lena Kim... säger (13:48):
jag betalar dagisavgift jag med.. satt .. hans försökring är nätt du satt på honom då är de upp till dig.
Lena Kim... säger (13:48):
allt handlar bara om pengar för dig.
Lena Kim... säger (13:48):
Att du köper kläder de gör jag med.. de helt upp till dig.
Lena Kim... säger (13:48):
satt.
Alex <3 Elin säger (13:49):
Jag ger dig ett alternativ nu, du borde ta det om du vill att vi ska kunna samarbeta!
Lena Kim... säger (13:49):
jag försöker sammarbeta men du vill inte.
Alex <3 Elin säger (13:50):
Sluta bortförklara allt, det är upp till bevis från dig n u, jag har gett dig möjligjheten, tänker du ta den??? annars är det slutdiskuterat, orkar inte tjafsa med dig om minsta lilla grej, vill kunna må bra och ha en sund relation med dig.
Lena Kim... säger (13:51):
du menar att om jag ger dig pengar ger du mig alfons under jul de är att att sammarbeta tycker du?
Alex <3 Elin säger (13:55):
nu drar du egna slutsatser igen. du förstår fortfarande inte. det handlar fortfarande om samarbete och principer på längre sikt. varför kan du inte samarbeta när det gäller barnbidraget? när du inser vad jag försöker få fram med det här samtalet om samarbete och principer så kan vi prata då. men så länge du inte förstår det så kommer vi tyvärr ingenstanns.
Alex <3 Elin säger (13:55):
som sagt, handlar inte om pengar, handlar om att rätt ska vara rätt och samarbete och principer
Lena Kim... säger (13:55):
nej de de inge gör för dig utan bara om pengar annars hade du sammarbetat med mig utan bråka
Lena Kim... säger (13:56):
bara tra upp barnbidraget
Lena Kim... säger (13:56):
vissar vad du igenkligen vill kommaåt
************************************************************
Mellan 5-12/1-09 är Alfons här som vanligt.
Den 7:de springer vi runt här och leker och han springer in på sitt rum och stänger till dörren, och efter kommer jag, inte så snabbt men jag trycker upp dörren, felet är att han står och håller emot dörren på andra sidan så den slår upp över hans fot och klämmer sin högra fot. Han blir såklart ledsen och jag lyfter han till kranen och sköljer foten med kallvatten, det blir ett rätt fult sår och vi är oroliga att det ska vara illa, men efter ha setat i mitt knä och fått plåster av Elin så släpper jag iväg honom och ser till att rör sig, han haltar inte och vi fortsätter att leka. Senare på kvällen går vi ut och åker pulka och han springer upp för backen och åker och leker.
Dagen efter går vi till öppna förskolan och han springer runt och leker. Och på fredagen bowlar vi. Han visar ingen som helst anydning att han ska ha speciellt ont, han påpekar bara att han har plåster på foten och han vill ha ett nytt när det ramlar av.
Helgen går och jag lämnar han på dagis på måndagen.
Veckan går och på söndagen skickar Lena ett sms där det står: "Alfons kommer vara hos mig hela nästa vecka med / Lena"
Jag tar det inte på speciellt stort allvar eftersom det är ca 50 gången hon hotar om nått sånt.
Så jag skickar först och frågar varför, men hon svarar inte. Ett par timmar senare skickar jag: "Alfons ska vara på dagis imorgon vid 13.30 när jag ska hämta honom" Inget svar då heller.
På måndagen ringer jag till dagis och frågar om han är där, men det är han inte och han hade inte varit det på hela förra veckan heller. dom säger att Lena har ringt och sagt att han inte kommer till dagis men hon kan inte säga varför.
Jag ringer till Lena men jag får inget svar.
Så jag ringer till familjerätten och får prata med en av våra handläggare. Hon ska se till att en kollega till henne och ringer upp Lena och sen mig. Jag jätte orolig att det har hänt nått som hon försöker täcka genom att hålla honom hos sig.
Vi bestämmer för att åka till öresundsbro för att försöka hämta honom och vi skjuts av Elins pappa.
Vi åker genom snö ovädret och när vi är ett par kilometer ifrån ringer familjerätts sekreteraren upp och säger att hon har talat med Lena men hon kan inte säga vad som hade hänt, och det spär ju på min oro ännu mer. men hon säger även att hon tycker att vi ska åka hem och invänta mer info. Men eftersom vi är så nära fortsätter vi dit.
När vi väl når deras "Stora och fina bongård" (Citat från Lena)som liknar mer ett litet torp går vi upp till dörren och Lena kommer utflygande och skriker på kim som är i vedboden eller garaget.
Jag säger: jag är här för att hämta Alfons.
Kim svarar: det kan du glömma. (Som att var nått han kan bestämma?)
Jag frågar varför? och Lena svarar att det får jag se i veckan.
Ordväxling fortsätter, hon pratar med sin advokat samtidigt i telefonen samtidigt som hon står och skriker, och jag ringer polisen för att göra en polisanmälan om egenmäktigtförfarande.
Vi går tillbaka till bilen och jag blir uppringd av en polis som Lena har pratat med, jag berättar om situationen och han förklarar att han inte kan göra nått eftersom det här är civil rätt. Jag säger att jag vill göra anmälan och han säger att han noterar det.
Jag står kvar och försöker ringa socialjouren men det är upptaget, efter en 30 minuter och många försök sätter jag mig i bilen och vi diskuterar vad vi ska göra.
Vi bestämmer oss för att Elins pappa Dan ska gå upp till huset och be om att få se Alfons, så vi kan se att han är oskadd, men inte ens det får han. Vi funderar vad Lena egentligen har gjort med honom. Lever han ens? Ja vi var riktigt jävla oroliga!
Jag ringer direkt nästa dag till socialen och jag blir senare uppringd av sekreteraren som handlägger ärendet, Miriam heter hon. Hon säger att Lena har varit upp till akademsika i Uppsala och genom att hon menar på att jag gjort det så har läkaren anmälningskyldighet.
Vi har ett väldigt givande samtal och det känns skönt att prata med någon som har samma värderingar som Elin och mig.
Hon säger att dom INTE har rekommenderat Lena att hålla Alfons ifrån mig utan det beslutet har hon fattat själv.
Det tycker jag verkar konstig genom att Lena har sagt både till Susanne på familjerätten och till polisen att hon "HAR BLIVIT REKOMMENDERAD" att hålla honom ifrån mig.
Vi bokar ett möte den 26 januari där Lena, jag och Miriam kan träffas.
Väl där så berättar Lena vad hon gjort och jag bemöter det med information om vad som hände när han klämde foten.
Lena menar på att Alfons har sagt att: "Pappa stampat på foten" och "att pappa är dum" Min första tanke är såklart att varför skulle jag stampa honom på foten?? Och om jag hade gjort det borde inte hans fot vara ganska krossad? Jag är ju inte direkt minst här på jorden. Och dessutom skulle jag vilja ha en förklaring på hur han får ett skrapsår genom att nån stampar en på foten?
Hon berättar att hon upptäckte blåmärket på kvällen och blev då orolig och åkte till akuten. Utan att ringa och fråga mig eller vänta till nästa dag och ringa och fråga dagis. Hon antog att jag hade gjort det baserat på vad hon ville att Alfons skulle säga. Jag menar, frågar du en 2,5 åring så är det ju en 50 % chans att du får det svar du vill ha. Och det menar socialsekreterarna med, Miriam säger att om du frågar Alfons om det stod en rosa drake ute på gatan skulle du tro han då med?
Lena svarar: att hon känner Alfons väl och han har inte så livlig fantasi, att han inte skulle säga någon sådant...
Behöver jag ens kommentera det svaret?????????? *pust*
Dom menar på att om inte vi lär oss att samarbeta så är risken överhängande att Alfons växer upp och hamnar i trubbel och dras in i dåliga kretsar. Och vem fan kan höra nått sånt utan att reagera och bry sig? Ja svaret är ju uppenbart.
Jag frågar Lena vad jag ska göra för att hon ska bli nöjd, men hon kan inte ge nått svar.
Jag säger att jag har gjort mitt yttersta för att samarbeta, och det har jag verkligen! Det enda jag kan göra är att gå upp till min advokat och avsäga mig att jag vill ha ett växelvis boende. Det tycker dom absolut inte att jag ska göra!
Dom försöker sedan prata med Lena om en lösning på det här men hon är totalt ovillig att samarbeta.
Mötet avslutas och dom säger att dom inte kommer gå vidare med det här och Lena går därifrån. Jag stannar kvar och pratar lite med Miriam om vad jag ska göra, och hon säger bara att jag ska försöka hålla ut för Alfons skull.
Och jag tycker om man ser till vad Lena har gjort och inte vad hon säger så är det ganska uppenbart vad hon försöker göra!
Tiden går och eftersom hon inte får nått medhåll från Soc så gör hon själv en polisanmälan om barnmisshandel.
Jag blir kallad till förhör och får berätta vad som hände när han klämde foten och även bakrund om hur vårt förhållande var och så. Jag säger som det är att det är jag som har orsakat att han klämde foten, men det var absolut inte under uppsåt. Även att Lena har väntat på första bästa tillfälle att polisanmäla mig så hon har nått alls att komma med när vi ska upp i rätten.
Jag berättar även hur jag har levt mitt liv det senaste året, och frågar om det är rimligt att man ska behöva foto dokumentera hela sitt liv?
Jag går därifrån och känner mig som en brottsling trots att jag är oskyldig.
Papper skickas mellan hennes advokat och min.
Hennes handlar mest om smutskastning där hon tar upp saker som är 3 år gamla som inte ens har med Alfons att göra, enbart personangrepp gentemot mig.
Mina tar mer upp vad som är bäst för Alfons samt att Lena har kommit med väldigt delade uppgifter gällande den här händelsen.
Lena ringer mig 2 ggr under den här tiden gällande att Alfons är sjuk.
Första gången gäller det att hon undrar om han är vaccinerad mot röda hund och när isåfall, då han är svullen i halsen och mår inte alls bra. Hon säger att hon "Funderar" på att åka till akuten. Och då blir jag lite sur och menar på att "Att det går jättebra att åka upp till akuten gällande ett sår han har fått här, men när han verkligen är sjuk är det inte lika bråttom"
Andra gången så har hans öga svullnat igen och hon har varit till läkaren och hon ville informera att det skulle komma hem ett papper med en tid till allergitest.
Det här är dom enda gångerna hon har ringt på 7 veckor, och då för att hon ville ha information. Inte för att Alfons skulle kunna hålla kontakten med mig.
Jag ringer Lena ett par ggr under dom här veckor och får prata med Alfons, men han säger just ingenting och det är förståeligt. Jag avslutar jämt varje samtal med att ifråga sätta när Alfons ska få träffa mig men svaret jag får är: "Jag tänker inte diskutera det med dig" och "Det får du diskutera med mitt rättsliga ombud". Jag trodde det var Lena och jag som skulle samarbeta om våran son??
Jag säger även till Lena att hon har INGEN rättslig grund att hålla honom ifrån mig, men det struntar hon i. Så fort det blir diskussion slänger hon på luren.
Är det att samarbeta?? Det bevisar verkligen hur mån hon är om att Alfons ska ha kontakt med sin pappa, Elin och hans lillasyster. Även övrig släkt på min sida.
Blir även uppringd av Susanne på familjerätten runt den 20 februari. Hon frågar om jag har fått träffat Alfons nått under dom här 7 veckorna som gått och det har jag ju inte. Hon tycker det är galet för det är enormt lång tid för Alfons att inte träffa sin pappa, Elin och lillasyster.
Jag kan bara instämma. Jag berättar att jag prata med Lena men att hon är helt ovillig att komma till en lösning.
Susanne ifrågasätter även om det kommit förslag på att jag ska få träffa honom ett par timmar om någon utomstående är med och jag svarar: nej, inte det heller.
Hon tycker att andra utomstående borde kunna agera i Alfons intresse. Och hon tycker det är konstigt ingen runt om kring Lena som reagerar på Alfons inte får träffa sin pappa.
Jag kan bara hålla med.
Det blir den 26 och vi möts i rätten gällande den intremistiska domen om Alfons boende.
Som väntat spelar hon och hennes advokat på att jag är jättevåldsam och att jag är bara ute efter att skada Alfons och därför bör han bara vara här 4 dagar i månaden.
Hon säger även att jag är otrevlig i telefon när hon ringer.
Vi säger som det är, förklarar hur såret uppkom under lek. Och ber dom titta på vad som har gjorts dom senaste 8 veckorna, hur hon agera i samband med att hon upptäckte såret, vilka uppgifter hon har gett läkaren (Vad Alfons har sagt)Och i polisförhöret har hon sagt att han klämt foten i dörren. Att hon ändrar sina uppgifter vartefter tiden går. Hur mycket kontakt han har haft med sin pappa, Elin, lillasyster och hans släkt. Jag förklarar att nu i efterhand kanske man skulle ha åkt upp och dokumentera skadan så hade ju aldrig det här hänt. Men vi ansåg, med tanke på vilka aktiviteter som följde dagarna därefter behövdes inte det. Och angående att jag skulle vara otrevlig och kort i telefon så kan ju det kanske bero på att hon har gjort en falsk polisanmälan på grunder hon hittat på själv och undanhållit min son ifrån mig i 8 veckor. Det kan ju vilken normal begåvad människa som helst förstå att jag kan ha lite svårigheter med att vara Lenas bästa kompis.
Dessutom sitter hon i rätten och påstår att hon ALDRIG NÅGONSIN har hotat mig att jag inte ska få träffa Alfons.
Till råga på allt så har mage och sitta och påstå att när han är hos henne så är han orolig och bråkig dom första 3 dagarna. Det är ett problem vi har haft här hemma och nått hon aldrig har yttra förut. Men som sagt så säger hon ju allt som låter bra för tillfället.
Lena satt hela tiden och hävda att hon är så orolig. Men då sa domaren nått bra, han vände på det och sa att kan den oron vara så stark att den smittar av sig på Alfons. Lena hävdar att det absolut inte är så. Konstigt med tanke på att hon säger att han vaknar upp mitt i natten och säger "Nej, pappa inte komma hit" och "pappa dum".
Sen om man vill spekulera ännu mer kan man ju fråga sig, vilken pappa?
Ända sen juni 08 vet jag att Lena har lurat i Alfons att kim skulle vara hans pappa,och att hans föräldrar är farmor och farfar.
Det gick till och med så långt att dagis fick lägga sig för att reda upp situation för att Alfons blev mer och mer osäker och utåtagerande pga Lenas beteende.
Hon påstår nu att han inte kallar honom det längre men det ganska tydligt att det fortfarande försigår.
Men jag har helt och hållet slutat hoppas att hon någongång ska göra nått för Alfons skull.
Iallafall, den 5 mars får vi svaret om hur hans intremistisk boende ska vara lagt.
I lördags morse får vi reda på att Alfons har ramlat och slagit i bakhuvudet och ska ha nån form av tics.Och han kanske ska bli inlagd och undersökt av en neurolog.
Vi blir såklart jätteoroliga, och jag ringer Lena och frågar hur han mår, och hon säger att han mår bra! 3ggr säger hon det dessutom. Jag tänker att jag ska vänta och se om hon ens tänkt att berätta det för mig men det gör hon inte.
Vi lägger på och jag ringer genast socialjouren och akademiska sjukhuset. Kommer till telesvar hos socialen och jag lämnar namn och nummer. Ringer sen till sjukhuset, men dom kan bara bekräfta att han varit där.
Runt 14.30 ringer soc upp och hon säger ungefär samma sak som dom gjort tidigare, det finns inte så mkt att göra eftersom jag inte tror att hon avsiktligt skulle ha gjort så han slog i huvudet. Men hon tycker jag ska ringa sjukhuset igen och ta reda på exakt hur det ligger till.
Jag ringer upp sjukhuset för att senare bli uppringd av en doktor som säger att det inte är någon större fara med han, men att han skulle ha någon sorts tics som dom vill undersöka och därför ska han få tid till neurologen.
Ca 15 minuter efter jag och doktorn har lagt på så ringer Lena upp och är sur på mig för att jag sitter och ringer till sjukhuset. Hon menar på att jag skulle ha ringt henne och det gjorde jag ju! Men HON VALDE att LJUGA för mig och säga att det var bra med honom.
Det här var droppen för min del, hur fan ska man kunna lita på någon som inte hör av sig om ens gemensamma barn kanske har fått en skallskada?!?!?
Hon börjar gapa och skrika som vanligt och jag bemöter det med minst lika onödiga kommentarer som hennes.
Men det kändes skönt med tanke på att jag har hållt igen så jävla länge, sist jag sänkte mig till hennes nivå var över ett halvår sedan. Och gången innan det var ett halvår innan det. Men men, Jag påpekar att hon inte har gjort ett skit av det här för Alfons skull och det slutar som vanligt med att hon lägger på luren.
Att räkna med att hon skulle göra nått helt för Alfons skull kommer aldrig på frågan, det måste finnas ett motiv för personlig vinst i det hela. Att vara förälder är att ta dom tunga besluten, att tänka på sitt barn först och hur ens beslut påverkar dom. Bara för att man har fött barnet så gör det inte en till förälder!
Jag är egentligen inte så förbannad för att hon kastar skit och ljuger ihop saker. Jag reagerar mer på att inget hon har gjort det senaste 1,5 året har varit för Alfons skull. Att se sitt barn må dåligt och att lida pga att den ena föräldern bara bryr sig om sig själv är förjävligt.
Han är förfan nästan bara 3 år och han ska inte veta hur det känns när man är orolig eller deprimerad! Hans dagar ska vara blomster ängar och solsken! Men som det ser ut nu så blir det snarare ett liv av ångest och depression. Jag fattar inte hur man kan bryr sig så lite om ett barn.
Jag älskar min Alfons över allt, och jag gör allt för honom och det tycker jag att ja har bevisat, för ofta handlar det inte om vad man gör, utan snarare vad man låter bli att göra.
Folk pratar att dom är villiga att dö för sina barn, jag tycker det är skitsnack. Det är väl snarare en bedrift att kunna ta sig genom livet trots att man har skit upp till knäna varje dag och fortfarande slåss för sina barn och lyckas uppfostra dom till att ha sunda värderingar.
Inte att man kastar lögner och anklagelser kors och tvärs för egen personliga vinnings skull.
Jag gör vad jag kan, och går inte det får jag göra ännu mer.
/Alex
Men det är absolut inte pga alla saker hon kallar mig och gör mot oss. Det är för hon har inte gjort en enda sak av det här för Alfons skull.
Hon använder han som ett redskap emot mig för att jag ska må dåligt och struntar helt att han kommer i kläm! Det här är bara ett vendetta för henne, Jag vet att det finns parter som inte håller med, men förklara gärna för mig hur det kan vara för ett barns bästa att:
* Ha 2 förskoleplatser?
* Inte gå på dagis alls och träffa sin kompisar alls?
* Inte träffa och ha någon kontakt med sin pappa eller andra viktiga personer på 8 veckor?
* Ständig höra massa skitsnack om ena föräldern?
Det finns ingen logik i det här längre. Processen började för att HON ville ha dubbla dagis för att HON ville flytta till kim, för att HON skulle plugga till sjuksköterska, för att HON hade fått ett "Bättre" jobb där. Förstår hon ens vad det är hon har gjort och begär?
HON begär att Alfons ska träffa en av sin föräldrar 4 dagar i månaden för att HON ska kunna bo med Kim.
Jag missunnar henne absolut inte att vara lycklig, för jag vet ju att det innebär att hon inte kastar lika mkt skit på mig då.
MEN hon gör det på bekostnad av Alfons välbefinnade!
I ren klar text så betyder det att Alfons får ge upp saker som är viktiga för honom för att HON ska ha det bra.
Om det här verkligen handlade om Alfons varför handlar 85 % av texten i papperna från hennes advokat om mig?
Att jag är så våldsam, att jag inte tål stress och att jag skulle skada Alfons och att Alfons säger att "pappa är dum"
För det första så skulle jag aldrig skada mitt eget barn uppsåtligt! Och det vet hon med! Alla som känner Alfons vet att han är en action man, det är 120 näst intill hela tiden och han får testa på det mesta när han är med mig och Elin, det är bra för hans utveckling. Och då innebär det också att han slår sig och får blåmärken och sår.
Jag tänker beta av och bemöta lite av det här skitsnacket en gång för alla och även ge bakrund till varför allt har hamna där vi är nu.
Det började som vilket vanligt förhållande som helst, man var nykär, man kände sig lycklig. Men sen när vi hade levt ihop i ett halvår, så märkte jag att A nästan aldrig kom före B. Du ljög och vred saker så det lät bra för tillfället, om den samma sak kom upp en annan gång kunde det låta helt annorlunda. I samma veva blev hon gravid och det kändes bra, men längre in i graviditeten så dök det upp en fler frågetecken, var jag verkligen pappan? Man började ju funderar när jag fick reda på vad hon gjorde ibland när jag inte var hemma... Sen mitt i det här kämpade jag med mina knäproblem som hon ständigt hånade mig för.
Och sen dessa jävla katter som kissade och bajsade överallt, som jag alltid fick städa upp efter. Tänk er själva om man vaknar av en katt sitter och kissar på ens huvudkudde, och varje morgon när du går upp så har du kissat eller bajsat någonstans i lägenheten. Eller varför inte den gången jag hade bråttom till jobbet, väl där märker jag att tröjan luktar kattpiss för nått av kräken har gjort av sig på den! Men visst det är väl inte en giltig anledning att hata dom där kräken antar jag, eftersom jag sa hela tiden att dom var hennes ansvar och jag ville inte ens ha katter men jag var dum nog att låta mig övertalas. Jag sa sen hela tiden att jag ville att vi skulle göra oss av med dom, men hon brydde sig inte! Inte ens senare när dom dom pissa och bajsade på Alfons saker.
För att summera det, har man torkat piss och plockat skit i nästintill VARENDA DAG 3 års tid så fanns det ingen anledning att tycka om djuren alls.
Var jag hemma och sjukskriven för jag hade ont, ja då hackade hon på mig för det, och jobbade jag så hackade hon på mig för att jag sa att jag hade ont.
Vad skulle jag göra? Jag åt morfin tabletter men inte ens dom hjälpte.
Under tiden fram tills Alfons föddes så bråkade vi rätt mkt i perioder, vi gapa och skrek och det flög saker fram och tillbaka. Men att försöka diskutera med henne va att diskutera som en 2 åring, hon låtsades förstå och lyssna, men sedan en dag senare så var det samma sak igen.
Det är väl klart jag blev frustrerad!!!
Alfons föddes och det var lungt ett par månader, men någon kärlek vet jag inte om det fanns mellan oss direkt, nu handlade mest om att hålla ihop för hans skull. Hur skulle jag kunna älska nån som jag uppenbarligen inte ens kände??
Det hade gått från att jag kände mig speciell för henne, till att jag kände mig som bara en i mängden pga att hon aldrig kunde vara ärlig. Eller vad skulle jag känna när hon uppenbarligen hade varit med en hel del fler än vad hon sagt? Hade jag vetat det från början hade jag ALDRIG blivit ihop med henne.
Jag kände mig otrolig dum och blåst och jag skämdes att jag inte hade sett det tidigare.
En stor tröst var ju att jag hade världens underbaraste son! Alfons =)
Men även det försökte hon ta ifrån mig, hon märkte ganska snabbt att jag sket fullständigt i henne och att hon stod och skrek att hon skulle ta livet av sig, jag gav henne till och med kniven ett par ggr och sa varsågod, hennes självömkan hade inga gränser.
Det enda hon hade kvar för att trigga mig var att hota att jag inte skulle få träffa Alfons, och det funkade. Jag blev vansinnig i många fall och kastade grejer och slog i väggar, men fortfarande stod hon där och 10 cm från mitt ansikte och käftade. Är det så man gör när man är rädd för någon?? För det påstår hon ju nu att hon va.
Jag förstod att vad jag än gjorde för henne så skulle det aldrig duga. Efter många diskussioner så bestämde vi att det var okej för mig sluta mitt jobb pga av mina knäproblem som jag hade dragits med i 1,5 år. Jag fick en fast summa pengar också från företaget. Trots att vi var överens om det så fick jag höra det vid nästa bråk, att jag var så värdelös för att jag slutade mitt jobb, att jag skulle vara hemma och var sjukskriven istället. Detta trots att vi var överens om att det var okej att jag skulle sluta så hon fick jobba och jag vara hemma med Alfons!
Bråken fortsatte och vi kastade saker efter varann,slog i väggar. Det hände även att jag tog tag i henne och tryckte ner henne i soffan och sa åt henne att sluta, likväl som att hon puttade mig och örfilade mig. Som tur var Alfons nästan aldrig i närheten och såg allt det här skiten.
Vi separerade sedan efter hon hade varit otrogen 2 ggr inom loppet av en månad. Och inte ens det kunde hon fan vara ärlig om!!! Trots det har jag aldrig klandrat henne för det, jag blev bara sur att hon inte sa som det va direkt utan att jag behövde luska fram det. Jag bad henne visa lite respekt och inte träffa den killen medans vi bodde tillsammans,det kunde hon göra när hon flyttat, men inte ens det kunde hon göra. Och då har hon dessutom mage att sitta och säga att jag inte bryr mig om hennes lycka..? Vi bodde förfan tillsammans och sov i samma säng! Jävla dubbelmoral.
Runt oktober 07 flyttar hon och äntligen var helvetet slut, trodde jag. Det hade snarare bara börjat!
Och visst jag var jävlig ledsen ett tag där och sa att jag önskade att det kunde bli som förut. Och det var väl klart att jag kände så! Jag ville ju att min son skulle ha full tillgång till båda sina föräldrar. Han är ju ändå bara 1,5 år och behöver all trygghet han kan få.
Det gick några rätt lugna månader och sen träffade jag Elin i december 07. Och då brakade helvetet lös igen. Hon ringde var och varannan dag och hotade att jag inte skulle få träffa Alfons och att hon skulle polisanmäla mig för misshandel, och om jag frågade hur hon skulle lyckas med det fick jag bara svaret: Jag är hans mamma och jag har rätt! eller liknande svar i den stilen. Svartsjukan hade fan inga gränser!
Jag skulle jobba natt, och på kvällen hade jag träffat Elin. När jag väl är på jobbet runt 24 tiden ringer Lena och ville nått, hon frågar om jag träffat Elin och även om jag kysst henne och godtrogen som jag är svarar jag ja. hon blir sur och lägger på.
Vid 01.30 tiden börjar hon ringa och skrika för att sedan bara slänga på luren och skicka massa meddelanden om alla möjliga saker, att hon hatar mig, och nästa stund älskar hon mig. För att sen hacka på Elin och på mina jobbarkompisar. Hon gör verkligen allt för att jag ska bli ledsen och arg, men det funkar inte speciellt bra.
Jag försöker jobba vidare men det är svårt att försöka fokusera.
Vid 03.30 tiden ringer hon igen och börjar gapa om att jag är en dålig pappa och hon ska se till att jag inte får träffa Alfons, och hon ska berätta för alla att jag har misshandlat henne. På vilka grunder undrar jag? Får samma svar som vanligt: jag är tjej/mamma så dom tror mig.
Hon fortsätter att säga att jag hota om Alfons och tillslut orkar jag inte mer, jag säger nått i stil med:" att jag ska skära halsen av henne". Men hon fortsätter och tjafsa, jag lägger på luren.
Jag lugnar ner mig och pratar lite med mina jobbarkompisar, jag bestämmer mig för att åka till Lena för jag vill reda ut det här en gång för alla.
Jag åker dit och blir insläppt, och vi sitter och pratar i två timmar. Hon förklarar att hon är sårad för att jag har träffat Elin, jag bemöter det med att jag har mitt eget liv nu precis som att hon har sitt eget. Det spelade ju inte så stor roll förut vad jag kände och tyckte om vad hon gjorde, men nu ska jag helt plötsligt respektera att hennes känslor.
Jag säger även att det är oacceptabelt att hon hotar med Alfons.
Och ja jag vet att för dom som bara har hört Lenas version av den här historien så både ser det och låter dumt. Jag menar: "Han hotar henne sen åker han dit". Men det är kanske dags att fatta att det inte riktigt var det de handlade om.
Sen blev det lungt ett tag igen, för då hade hon träffat någon. Sen när det inte funka mellan dom brakade helvetet lös igen, samma sak om igen, hotelser och trakasserier. Sen efter ett tag blev det lungt igen, för då hade hon träffat någon. Under dom månader som gick så han det bli så ett par ggr. Jag sa till Elin att det är lätt att se när det har gått åt helvete med någon kille för henne för då ringer hon och hackar på mig, och precis så var det. Jag har spenderat många timmar i telefon bara för att hon ringer och hackar och bitchar om saker som har hänt för 3 år sedan, hon kallade även Elin en massa fula saker och snackade dynga i allmänhet om min familj, släkt och vänner. Allt för att provocera! Hände många gånger att jag åkte hem från jobbet för att jag mådde uselt pga hennes beteende mot mig.
Tiden går och hon hinner flytta till Tillberga någonstans i mars 08, och snackar om att hon ska ha dagis åt han där, jag förklarar att jag tycker det är en dum ide för han har redan en dagisplats på bäckby. Får då som vanligt en utskällning om att jag inte bryr mig om henne och hennes behov.
Det blir slutet på april, början på maj.
Hon pratar om att flytta till någon kille som heter Kim som hon träffade runt påsk, och jag tänker som vanligt att det bara är löst snack, för det var ju inte heller första gången hon prata om att flytta ihop med någon av dom minst 5 st hon hade varit ihop med dom senaste 6 månaderna.
Hon gör det iallafall, och jag funderar hur mycket hon ska släpa runt på Alfons innan hon fattar att det är inte bra för honom. Jag försöker diskutera det med henne men diskussionerna handlar mest om hur synd det är om henne och att jag alltid försöker förstöra för henne.
I maj ringer hon till mig och säger att hon vill ha dubbla dagisplatser till honom, nått som jag inte ens tänker överväga eftersom det skulle röra till i hans liv ännu mera än vad hennes ständiga flyttar och partner byten har gjort. Och så klart så börjar hon hota med att jag inte ska få träffa honom och jag får inte min halva av barnbidraget förrens jag har skrivit på pappret. Hon säger att hon ska ringa familjerätten och jag säger varsågod! I samma veva anlitar hon en advokat och stämmer i frågan om hans boende. Även jag skaffar mig en advokat nu.
Cirkusen kring Alfons liv är igång.
I 1:a samarbets samtalet sitter hon mest och förklarar att hon vill flytta för hennes skull, ingenting med hennes flytt skulle göra det bättre för Alfons och dessutom säger familjerätten som jag säger: att det är absolut inte bra för ett barn att ha 2 förskoleplatser och det är i princip omöjlig att få det dessutom, men som i allt finns det undantagsfall och det är det hon lever på.Vi sitter och tjafsar och kommer ingen vart. Det jag minns bäst från det här samtalet är att Lena menar på att det struntar i att om det går så långt att Alfons skulle få bo i fosterfamilj, huvudsaken är ju att han inte bor hos mig.
Efteråt stannar vi i trappuppgången och börjar diskutera hurvida hon skulle komma med Alfons på söndagen (Det här är en fredag). Men då börjar hon tjafsa om att hon inte tänker lämna över honom en dag tidigare trots att vi hade avtalat det, för söndagen innan hade hon fått honom så hennes släkt kunde fira hans födelsedag. Vi tjafsar på och hon har som vanligt samma "In your face attityd" som hon alltid har och hotar att jag inte ska få träffa Alfons, och att jag ska ha ihjäl han. Jag tröttnar rejält på henne och säger att : "Jag tycker hon är en dålig mamma och hon borde tvångs kastreras" och att hon ska sluta behandla Alfons som ett objekt.
2:a Samarbets samtalet avbryts för hon sitter bara och maler på om hur elak jag har varit mot henne och hon blir upprörd varje gång dom säger emot henne. När hon nu inser att hurvida jag har varit elakt mot henne eller inte spelar någon större roll för det är Alfons det handlar om ändras inriktningen på hennes historier mot att jag skulle ha varit hotfull mot Alfons och hon är rädd att jag ska skada honom. Hon tycker också att bäckby är ett dålig ställe för Alfons att bo för som hon yttrycker det så fint: "Bor det bara massa svartingar där".
Papper skickas fram och tillbaka mellan min och hennes advokat. Hon begär att han ska bo hos henne på heltid och endast träffa mig ett par dagar i månaden. Hon kör på linjen att jag skulle vara extremt våldsam och hon är rädd att jag ska skada Alfons. Det jag finner mest intressant i det hela är att det finns inte mkt i dom här papperna från hennes advokat som berättar varför det skulle vara bättre för Alfons att bo hos henne, det är mest personangrepp på sandlåde nivå. Och hela tiden ändras hennes historier, hon ljuger tills det låter bra helt enkelt.
22 augusti var vi upp i rätten första gången för ett intrimistiskt beslut. Och det gick som förväntat. Dom ville att han skulle bo varannan vecka och att han skulle ha kvar sin dagis plats här på Bäckby i Västerås. Och inte ha någåt dagis i Enköping.
Det var även intressant att se hur domaren skalade bort allt hennes skitsnack om misshandel och då hade ju ingenting alls att komma med. För hon har ju inte tänkt på Alfons alls när hon drog igång det här, det är bara för att mata hennes ego!
Dom dömde till att han skulle bo varannan vecka i princip bara för att han hade bott så tidigare och det hade "Funkat" och att hon dessutom var villig att köra han till dagis.
Intressant är också att hon klagar på att Elin och jag ska flytta till Gryta, med tanke på vad hon sa i samarbets samtalen om bäckby.
Lite roligt var också att Lena har stått på ett tele abonnemang som jag har använt, och hon hade fått blanketter så hon kunde skriva över det till mig. Men samma dag som domen kom så blev abonnemanget uppsagt istället.. Det tycker jag säger en del om hur otroligt barnsliga och småsinta vissa är.
Någon vecka senare uppstår bråk när hon ska lämna över Alfons för att jag ber henne skriva på blanketten om delat barnbidrag, men hon vägrar. Då menar jag på att hon kan betala sluträkningen för tele abonnemanget eftersom hon ska roffa åt sig alla Alfons pengar men ändå inte investerar dom i honom, och då bryter hus i helvetet lös. Hon tar Alfons och går till parkeringen och som vanligt hotar hon att jag aldrig ska få se han igen!
Medans hon står och skriker helt oväsentliga saker som bara är för att göra mig arg sitter Alfons i kims knä och ser och hör allt. Elin försöker ett flertal ggr säga till Lena att hon ska sluta för att Alfons ser och hör allt men det struntar hon i. Hon står där och maler på och hånar mig för allt mellan himmel och jord.
Hon hånar mig till och med för att min pappa är död, och det säger ju en hel del om hur jävla rutten hon är.
Jag försöker gå fram till Alfons och ta honom ett flertal ggr så vi kan gå därifrån men hon hindrar mig.
Jag rycks med emellanåt och tjafsar tillbaka men jag försöker verkligen att gå därifrån hela tiden.
Mitt i allt sätter hon sig i bilen och åker iväg, en typisk Lena grej.. Då när vi står och pratar med Kim så menar han på att jag ska vara tacksam att jag ens kanske kommer att få ha han varannan helg.
Det finner jag otroligt underhållande nu i efterhand för han står snart där han med och får vara tacksam för att han får ha deras gemensamma barn varannan helg! Tiden får utvisa vem som har rätt?!
Lena kommer tillbaka och tjafsar lite till. Bråket mynnar ut, vi får Alfons och Lena tror som vanligt att man kan vara bästa kompisar efter en vecka igen.
Dom följande månaderna varje gång vi går förbi parkering säger Alfons : "Mamma arg Pappa".
Det blir Jul 08 och den infaller på en jämn vecka som då är mina veckor. Lena börjar som befarat redan runt slutet av november fråga om Julen och jag bestämmer mig då för att testa henne lite. Jag kräver att hon ska skriva på lappen om delat barnbidrag, sen kan vi börja diskutera julen. Men hon vägrar och menar på att jag bara bryr mig om pengar och bla bla bla. Men jag förklarar för Lena att det handlar om principer, varför ska jag hela tiden vara den som bara ger och ger och hon ger absolut ingenting tillbaka?? Är det samarbeta?
Det finns ett djupare perspektiv på det här, för dom som är intresserad så läs konversation här:
**********************************************************
Lena Kim... säger (12:55):
hej och grattis
Lena Kim... säger (12:55):
har allt gått bra med den nya
Lena Kim... säger (12:58):
tänkt prata med dig om julen igen.. jag tycker vi ska dela upp julhelgen vill också ha alfons och jag har pratat med familjerätten om de.
Lena Kim... säger (12:58):
det tycker att man ska dela julhelgen.
Lena Kim... säger (12:58):
.....
Lena Kim... säger (13:01):
hallåå???
Lena Kim... säger (13:06):
är du då
Lena Kim... säger (13:06):
där
Alex <3 Elin säger (13:07):
Hej, tack. Jo dom tycker även att man ska kunna samarbeta och det inbär ju inte att du bara tar alla barnbidrags pengar och står och skriker en massa obefogade saker till mig på parkeringen eller ljuger i tingsrätten
Alex <3 Elin säger (13:08):
om att jag slagit Alfons.
Lena Kim... säger (13:08):
jag ljuger inte
Lena Kim... säger (13:08):
försäkringskassan hat tagit ett beslut så är det.
Lena Kim... säger (13:09):
Du är inte så oskyldig du med. Det går inte sammarbeta med någon som bara ska ha på sina vilkor . och inte svarar telefonen jag försöker sammarbeta mer än vad du försöker.
Alex <3 Elin säger (13:09):
När du lär dig att du inte kan bete dig hur som helst utan konsekvenser då är jag villig att lyssna på vad du vill. Jag tänker inte dig låta dig var snäll mot mig ena veckan och andra så står du och skriker bara för det inte blir som du vill
Lena Kim... säger (13:10):
du var värlkommen att höra av dig till familjerätten om julen man ska dela på alla storhelger de är inte meningen att du ska ha alla. Du förstör bara för allfons
Lena Kim... säger (13:10):
Problemet är att du inte lyssnar
Alex <3 Elin säger (13:13):
Och förresten så grundade sig försäkringskassans beslut på att du INTE skrev på pappret. Hade du gjort det hade beslutet blivit annorlunda. det är ett beslut som vi ska ta tillsammans. och försäkringskassan har inget med de att göra dom betalar bara ut. vägrar du skriva på så kan dom inte göra nått.. alltså är du inte samarbetsvillig när du vägrar skriva på pappret.
Lena Kim... säger (13:14):
De försäkringskassan.!
Lena Kim... säger (13:14):
Handlar allt om pengar det handlar inte om din sons bästa de enda du tänker på är pengar
Alex <3 Elin säger (13:14):
Jag har spelat på dina vilkor i över ett år nu och nu har vi ett domstolsbeslut och då går jag efter det tills du bevisar att du kan göra nått för någon annans skull än din egen
Alex <3 Elin säger (13:14):
jag gör det fär a
Alex <3 Elin säger (13:15):
det handlar om att det ska vara rättvist mellan oss. pengarna ska gå tillalfons.
Lena Kim... säger (13:16):
varför bråar du om pengar hela tiden de enda de handla om du ska staffa mig bara för du inte får pengar av mig är det du vill .. därför du gör som du gör
Alex <3 Elin säger (13:19):
Det gick bra att dela barnbidraget till du flyttade, då hotade du med att jag skulle få det när jag skrev på pappret. Det handlar om att DU hela tiden tror att du kan göra och bete dig hursomhelst och komma undan med det! Jag har lessnat på ditt sjuka spel och lögner och nu sätter jag ner foten
Lena Kim... säger (13:20):
jag har inte hotat nått.
Lena Kim... säger (13:21):
Att sätta ner foten är att straffa mig för att jag inte ger dig pengar och tar från alfons firra jul med min del av släkten.
Lena Kim... säger (13:21):
??
Alex <3 Elin säger (13:27):
nej men nånstanns måste du lära dig. du kan inte bara komma och kräva saker av mig men aldrig ge något tillbaka. självklart vill jag att han ska fira jul med alla som älskar honom. varför kan vi inte samarbeta och dela på barnbidraget och kunna diskutera såna här saker som normala människor?
Lena Kim... säger (13:30):
de är ju du som sätter käppar i julen de du som hindrar honom från att firra jul med alla som älskar honom och som betyder nätt för hon . ! jag försöker sammarbeta men allt handlar inte om pengar utan om vad alfons mår bäst av och de som bäst för honom.
Alex <3 Elin säger (13:31):
Så att vi inte kan samarbeta pga att du sätter upp alla regler själv, det drabbar inte honom?
Lena Kim... säger (13:32):
jag säller inga regler. alla föräldrar delar på storhelger och familjerätten rekomenderar de att ena tar julafon och den andra tar juldagarna.
Lena Kim... säger (13:32):
De inte meningen att ena föräldrn får inget ena ska få alla.
Lena Kim... säger (13:33):
att dela och tänka på alfons bästa de är att sammarbeta . det är inte att dela på barnbidraget som handlar om sammarbete.
Lena Kim... säger (13:33):
Utan .. att man ser till tillsammas att han har tillgång firra jul med hela sin släkt inte att den ena föräldern ska bromsa och du är den som bromsar
Lena Kim... säger (13:33):
allt handlar inte om pengar Alexander kohlin.
Alex <3 Elin säger (13:36):
Du har ju fått som du ville. Du ville upp i tingsrätten och få en dom om hans boende och du fick det. Och tyvär för dig så är julen på en jämn vecka. Men det handlar bara inte om julen! Vi har inte kunnat samarbeta om någonting sen vi separera. det har alltid varit så om det är nått du vill och inte får det så hotar du med allt tills du får din vilja igenom.
Alex <3 Elin säger (13:37):
Tror du bara att jag ska själva alla lögner?? Du satt i tingsrätten och hävda att jag hade slagit Alfons, det var droppen!
Lena Kim... säger (13:37):
jag ljuger inte
Lena Kim... säger (13:37):
alfons berättar mycket vad som händer här
Lena Kim... säger (13:37):
dagis berättar
Alex <3 Elin säger (13:39):
Du skickar in falska uppgifter till myndigheter om hans boende, du vet mkt väl att han bor varanna vecka men ändå skriver du att du har han 55 %. Alfons är 2, han säger det du säger som t.ex att kim skulle vara hans pappa. Fattar du inte att han blir förvirrad?
Lena Kim... säger (13:39):
alfons kallar kim för kim här hemma.
Lena Kim... säger (13:40):
du sitter dillar i alfons att elin är mamma
Alex <3 Elin säger (13:41):
du vet mycket väl att han inte gjorde det innan. och att jag sagt till om det redan i somras. dom få gånger alfons kallat elin för mamma har vi direkt tillrättavisat honom . du är hans mamma och elin kommer aldrig kunna bli det. så är det och så kommer det alltid vara.
Lena Kim... säger (13:41):
så du tänker straffa mig för jag inte ger dig pegar eller betalar dina räkningar och ta alfons i från mig under julen
Alex <3 Elin säger (13:42):
Nu undviker du från samtalsämnet
Lena Kim... säger (13:42):
Kim har alltid varit kim
Lena Kim... säger (13:42):
nej du unviker samtalsämnet genom från gå de vi prata om först och börjar dagandes med massa pengar
Alex <3 Elin säger (13:46):
nu missar du igen.. det handlar inte om pengar.. det handlar om principer och samarbete.. rätt ska vara rätt! jag köper massor med kläder, betalar hans försäkring. dagis avgift. jag har lika rätt till barnbidrag som du. det är en princip sak och samarbete. skriv ut pappret om delat barnbidrag, skriv på det och skicka det till mig. det är en bra början till samarbete.
Lena Kim... säger (13:48):
jag betalar dagisavgift jag med.. satt .. hans försökring är nätt du satt på honom då är de upp till dig.
Lena Kim... säger (13:48):
allt handlar bara om pengar för dig.
Lena Kim... säger (13:48):
Att du köper kläder de gör jag med.. de helt upp till dig.
Lena Kim... säger (13:48):
satt.
Alex <3 Elin säger (13:49):
Jag ger dig ett alternativ nu, du borde ta det om du vill att vi ska kunna samarbeta!
Lena Kim... säger (13:49):
jag försöker sammarbeta men du vill inte.
Alex <3 Elin säger (13:50):
Sluta bortförklara allt, det är upp till bevis från dig n u, jag har gett dig möjligjheten, tänker du ta den??? annars är det slutdiskuterat, orkar inte tjafsa med dig om minsta lilla grej, vill kunna må bra och ha en sund relation med dig.
Lena Kim... säger (13:51):
du menar att om jag ger dig pengar ger du mig alfons under jul de är att att sammarbeta tycker du?
Alex <3 Elin säger (13:55):
nu drar du egna slutsatser igen. du förstår fortfarande inte. det handlar fortfarande om samarbete och principer på längre sikt. varför kan du inte samarbeta när det gäller barnbidraget? när du inser vad jag försöker få fram med det här samtalet om samarbete och principer så kan vi prata då. men så länge du inte förstår det så kommer vi tyvärr ingenstanns.
Alex <3 Elin säger (13:55):
som sagt, handlar inte om pengar, handlar om att rätt ska vara rätt och samarbete och principer
Lena Kim... säger (13:55):
nej de de inge gör för dig utan bara om pengar annars hade du sammarbetat med mig utan bråka
Lena Kim... säger (13:56):
bara tra upp barnbidraget
Lena Kim... säger (13:56):
vissar vad du igenkligen vill kommaåt
************************************************************
Mellan 5-12/1-09 är Alfons här som vanligt.
Den 7:de springer vi runt här och leker och han springer in på sitt rum och stänger till dörren, och efter kommer jag, inte så snabbt men jag trycker upp dörren, felet är att han står och håller emot dörren på andra sidan så den slår upp över hans fot och klämmer sin högra fot. Han blir såklart ledsen och jag lyfter han till kranen och sköljer foten med kallvatten, det blir ett rätt fult sår och vi är oroliga att det ska vara illa, men efter ha setat i mitt knä och fått plåster av Elin så släpper jag iväg honom och ser till att rör sig, han haltar inte och vi fortsätter att leka. Senare på kvällen går vi ut och åker pulka och han springer upp för backen och åker och leker.
Dagen efter går vi till öppna förskolan och han springer runt och leker. Och på fredagen bowlar vi. Han visar ingen som helst anydning att han ska ha speciellt ont, han påpekar bara att han har plåster på foten och han vill ha ett nytt när det ramlar av.
Helgen går och jag lämnar han på dagis på måndagen.
Veckan går och på söndagen skickar Lena ett sms där det står: "Alfons kommer vara hos mig hela nästa vecka med / Lena"
Jag tar det inte på speciellt stort allvar eftersom det är ca 50 gången hon hotar om nått sånt.
Så jag skickar först och frågar varför, men hon svarar inte. Ett par timmar senare skickar jag: "Alfons ska vara på dagis imorgon vid 13.30 när jag ska hämta honom" Inget svar då heller.
På måndagen ringer jag till dagis och frågar om han är där, men det är han inte och han hade inte varit det på hela förra veckan heller. dom säger att Lena har ringt och sagt att han inte kommer till dagis men hon kan inte säga varför.
Jag ringer till Lena men jag får inget svar.
Så jag ringer till familjerätten och får prata med en av våra handläggare. Hon ska se till att en kollega till henne och ringer upp Lena och sen mig. Jag jätte orolig att det har hänt nått som hon försöker täcka genom att hålla honom hos sig.
Vi bestämmer för att åka till öresundsbro för att försöka hämta honom och vi skjuts av Elins pappa.
Vi åker genom snö ovädret och när vi är ett par kilometer ifrån ringer familjerätts sekreteraren upp och säger att hon har talat med Lena men hon kan inte säga vad som hade hänt, och det spär ju på min oro ännu mer. men hon säger även att hon tycker att vi ska åka hem och invänta mer info. Men eftersom vi är så nära fortsätter vi dit.
När vi väl når deras "Stora och fina bongård" (Citat från Lena)som liknar mer ett litet torp går vi upp till dörren och Lena kommer utflygande och skriker på kim som är i vedboden eller garaget.
Jag säger: jag är här för att hämta Alfons.
Kim svarar: det kan du glömma. (Som att var nått han kan bestämma?)
Jag frågar varför? och Lena svarar att det får jag se i veckan.
Ordväxling fortsätter, hon pratar med sin advokat samtidigt i telefonen samtidigt som hon står och skriker, och jag ringer polisen för att göra en polisanmälan om egenmäktigtförfarande.
Vi går tillbaka till bilen och jag blir uppringd av en polis som Lena har pratat med, jag berättar om situationen och han förklarar att han inte kan göra nått eftersom det här är civil rätt. Jag säger att jag vill göra anmälan och han säger att han noterar det.
Jag står kvar och försöker ringa socialjouren men det är upptaget, efter en 30 minuter och många försök sätter jag mig i bilen och vi diskuterar vad vi ska göra.
Vi bestämmer oss för att Elins pappa Dan ska gå upp till huset och be om att få se Alfons, så vi kan se att han är oskadd, men inte ens det får han. Vi funderar vad Lena egentligen har gjort med honom. Lever han ens? Ja vi var riktigt jävla oroliga!
Jag ringer direkt nästa dag till socialen och jag blir senare uppringd av sekreteraren som handlägger ärendet, Miriam heter hon. Hon säger att Lena har varit upp till akademsika i Uppsala och genom att hon menar på att jag gjort det så har läkaren anmälningskyldighet.
Vi har ett väldigt givande samtal och det känns skönt att prata med någon som har samma värderingar som Elin och mig.
Hon säger att dom INTE har rekommenderat Lena att hålla Alfons ifrån mig utan det beslutet har hon fattat själv.
Det tycker jag verkar konstig genom att Lena har sagt både till Susanne på familjerätten och till polisen att hon "HAR BLIVIT REKOMMENDERAD" att hålla honom ifrån mig.
Vi bokar ett möte den 26 januari där Lena, jag och Miriam kan träffas.
Väl där så berättar Lena vad hon gjort och jag bemöter det med information om vad som hände när han klämde foten.
Lena menar på att Alfons har sagt att: "Pappa stampat på foten" och "att pappa är dum" Min första tanke är såklart att varför skulle jag stampa honom på foten?? Och om jag hade gjort det borde inte hans fot vara ganska krossad? Jag är ju inte direkt minst här på jorden. Och dessutom skulle jag vilja ha en förklaring på hur han får ett skrapsår genom att nån stampar en på foten?
Hon berättar att hon upptäckte blåmärket på kvällen och blev då orolig och åkte till akuten. Utan att ringa och fråga mig eller vänta till nästa dag och ringa och fråga dagis. Hon antog att jag hade gjort det baserat på vad hon ville att Alfons skulle säga. Jag menar, frågar du en 2,5 åring så är det ju en 50 % chans att du får det svar du vill ha. Och det menar socialsekreterarna med, Miriam säger att om du frågar Alfons om det stod en rosa drake ute på gatan skulle du tro han då med?
Lena svarar: att hon känner Alfons väl och han har inte så livlig fantasi, att han inte skulle säga någon sådant...
Behöver jag ens kommentera det svaret?????????? *pust*
Dom menar på att om inte vi lär oss att samarbeta så är risken överhängande att Alfons växer upp och hamnar i trubbel och dras in i dåliga kretsar. Och vem fan kan höra nått sånt utan att reagera och bry sig? Ja svaret är ju uppenbart.
Jag frågar Lena vad jag ska göra för att hon ska bli nöjd, men hon kan inte ge nått svar.
Jag säger att jag har gjort mitt yttersta för att samarbeta, och det har jag verkligen! Det enda jag kan göra är att gå upp till min advokat och avsäga mig att jag vill ha ett växelvis boende. Det tycker dom absolut inte att jag ska göra!
Dom försöker sedan prata med Lena om en lösning på det här men hon är totalt ovillig att samarbeta.
Mötet avslutas och dom säger att dom inte kommer gå vidare med det här och Lena går därifrån. Jag stannar kvar och pratar lite med Miriam om vad jag ska göra, och hon säger bara att jag ska försöka hålla ut för Alfons skull.
Och jag tycker om man ser till vad Lena har gjort och inte vad hon säger så är det ganska uppenbart vad hon försöker göra!
Tiden går och eftersom hon inte får nått medhåll från Soc så gör hon själv en polisanmälan om barnmisshandel.
Jag blir kallad till förhör och får berätta vad som hände när han klämde foten och även bakrund om hur vårt förhållande var och så. Jag säger som det är att det är jag som har orsakat att han klämde foten, men det var absolut inte under uppsåt. Även att Lena har väntat på första bästa tillfälle att polisanmäla mig så hon har nått alls att komma med när vi ska upp i rätten.
Jag berättar även hur jag har levt mitt liv det senaste året, och frågar om det är rimligt att man ska behöva foto dokumentera hela sitt liv?
Jag går därifrån och känner mig som en brottsling trots att jag är oskyldig.
Papper skickas mellan hennes advokat och min.
Hennes handlar mest om smutskastning där hon tar upp saker som är 3 år gamla som inte ens har med Alfons att göra, enbart personangrepp gentemot mig.
Mina tar mer upp vad som är bäst för Alfons samt att Lena har kommit med väldigt delade uppgifter gällande den här händelsen.
Lena ringer mig 2 ggr under den här tiden gällande att Alfons är sjuk.
Första gången gäller det att hon undrar om han är vaccinerad mot röda hund och när isåfall, då han är svullen i halsen och mår inte alls bra. Hon säger att hon "Funderar" på att åka till akuten. Och då blir jag lite sur och menar på att "Att det går jättebra att åka upp till akuten gällande ett sår han har fått här, men när han verkligen är sjuk är det inte lika bråttom"
Andra gången så har hans öga svullnat igen och hon har varit till läkaren och hon ville informera att det skulle komma hem ett papper med en tid till allergitest.
Det här är dom enda gångerna hon har ringt på 7 veckor, och då för att hon ville ha information. Inte för att Alfons skulle kunna hålla kontakten med mig.
Jag ringer Lena ett par ggr under dom här veckor och får prata med Alfons, men han säger just ingenting och det är förståeligt. Jag avslutar jämt varje samtal med att ifråga sätta när Alfons ska få träffa mig men svaret jag får är: "Jag tänker inte diskutera det med dig" och "Det får du diskutera med mitt rättsliga ombud". Jag trodde det var Lena och jag som skulle samarbeta om våran son??
Jag säger även till Lena att hon har INGEN rättslig grund att hålla honom ifrån mig, men det struntar hon i. Så fort det blir diskussion slänger hon på luren.
Är det att samarbeta?? Det bevisar verkligen hur mån hon är om att Alfons ska ha kontakt med sin pappa, Elin och hans lillasyster. Även övrig släkt på min sida.
Blir även uppringd av Susanne på familjerätten runt den 20 februari. Hon frågar om jag har fått träffat Alfons nått under dom här 7 veckorna som gått och det har jag ju inte. Hon tycker det är galet för det är enormt lång tid för Alfons att inte träffa sin pappa, Elin och lillasyster.
Jag kan bara instämma. Jag berättar att jag prata med Lena men att hon är helt ovillig att komma till en lösning.
Susanne ifrågasätter även om det kommit förslag på att jag ska få träffa honom ett par timmar om någon utomstående är med och jag svarar: nej, inte det heller.
Hon tycker att andra utomstående borde kunna agera i Alfons intresse. Och hon tycker det är konstigt ingen runt om kring Lena som reagerar på Alfons inte får träffa sin pappa.
Jag kan bara hålla med.
Det blir den 26 och vi möts i rätten gällande den intremistiska domen om Alfons boende.
Som väntat spelar hon och hennes advokat på att jag är jättevåldsam och att jag är bara ute efter att skada Alfons och därför bör han bara vara här 4 dagar i månaden.
Hon säger även att jag är otrevlig i telefon när hon ringer.
Vi säger som det är, förklarar hur såret uppkom under lek. Och ber dom titta på vad som har gjorts dom senaste 8 veckorna, hur hon agera i samband med att hon upptäckte såret, vilka uppgifter hon har gett läkaren (Vad Alfons har sagt)Och i polisförhöret har hon sagt att han klämt foten i dörren. Att hon ändrar sina uppgifter vartefter tiden går. Hur mycket kontakt han har haft med sin pappa, Elin, lillasyster och hans släkt. Jag förklarar att nu i efterhand kanske man skulle ha åkt upp och dokumentera skadan så hade ju aldrig det här hänt. Men vi ansåg, med tanke på vilka aktiviteter som följde dagarna därefter behövdes inte det. Och angående att jag skulle vara otrevlig och kort i telefon så kan ju det kanske bero på att hon har gjort en falsk polisanmälan på grunder hon hittat på själv och undanhållit min son ifrån mig i 8 veckor. Det kan ju vilken normal begåvad människa som helst förstå att jag kan ha lite svårigheter med att vara Lenas bästa kompis.
Dessutom sitter hon i rätten och påstår att hon ALDRIG NÅGONSIN har hotat mig att jag inte ska få träffa Alfons.
Till råga på allt så har mage och sitta och påstå att när han är hos henne så är han orolig och bråkig dom första 3 dagarna. Det är ett problem vi har haft här hemma och nått hon aldrig har yttra förut. Men som sagt så säger hon ju allt som låter bra för tillfället.
Lena satt hela tiden och hävda att hon är så orolig. Men då sa domaren nått bra, han vände på det och sa att kan den oron vara så stark att den smittar av sig på Alfons. Lena hävdar att det absolut inte är så. Konstigt med tanke på att hon säger att han vaknar upp mitt i natten och säger "Nej, pappa inte komma hit" och "pappa dum".
Sen om man vill spekulera ännu mer kan man ju fråga sig, vilken pappa?
Ända sen juni 08 vet jag att Lena har lurat i Alfons att kim skulle vara hans pappa,och att hans föräldrar är farmor och farfar.
Det gick till och med så långt att dagis fick lägga sig för att reda upp situation för att Alfons blev mer och mer osäker och utåtagerande pga Lenas beteende.
Hon påstår nu att han inte kallar honom det längre men det ganska tydligt att det fortfarande försigår.
Men jag har helt och hållet slutat hoppas att hon någongång ska göra nått för Alfons skull.
Iallafall, den 5 mars får vi svaret om hur hans intremistisk boende ska vara lagt.
I lördags morse får vi reda på att Alfons har ramlat och slagit i bakhuvudet och ska ha nån form av tics.Och han kanske ska bli inlagd och undersökt av en neurolog.
Vi blir såklart jätteoroliga, och jag ringer Lena och frågar hur han mår, och hon säger att han mår bra! 3ggr säger hon det dessutom. Jag tänker att jag ska vänta och se om hon ens tänkt att berätta det för mig men det gör hon inte.
Vi lägger på och jag ringer genast socialjouren och akademiska sjukhuset. Kommer till telesvar hos socialen och jag lämnar namn och nummer. Ringer sen till sjukhuset, men dom kan bara bekräfta att han varit där.
Runt 14.30 ringer soc upp och hon säger ungefär samma sak som dom gjort tidigare, det finns inte så mkt att göra eftersom jag inte tror att hon avsiktligt skulle ha gjort så han slog i huvudet. Men hon tycker jag ska ringa sjukhuset igen och ta reda på exakt hur det ligger till.
Jag ringer upp sjukhuset för att senare bli uppringd av en doktor som säger att det inte är någon större fara med han, men att han skulle ha någon sorts tics som dom vill undersöka och därför ska han få tid till neurologen.
Ca 15 minuter efter jag och doktorn har lagt på så ringer Lena upp och är sur på mig för att jag sitter och ringer till sjukhuset. Hon menar på att jag skulle ha ringt henne och det gjorde jag ju! Men HON VALDE att LJUGA för mig och säga att det var bra med honom.
Det här var droppen för min del, hur fan ska man kunna lita på någon som inte hör av sig om ens gemensamma barn kanske har fått en skallskada?!?!?
Hon börjar gapa och skrika som vanligt och jag bemöter det med minst lika onödiga kommentarer som hennes.
Men det kändes skönt med tanke på att jag har hållt igen så jävla länge, sist jag sänkte mig till hennes nivå var över ett halvår sedan. Och gången innan det var ett halvår innan det. Men men, Jag påpekar att hon inte har gjort ett skit av det här för Alfons skull och det slutar som vanligt med att hon lägger på luren.
Att räkna med att hon skulle göra nått helt för Alfons skull kommer aldrig på frågan, det måste finnas ett motiv för personlig vinst i det hela. Att vara förälder är att ta dom tunga besluten, att tänka på sitt barn först och hur ens beslut påverkar dom. Bara för att man har fött barnet så gör det inte en till förälder!
Jag är egentligen inte så förbannad för att hon kastar skit och ljuger ihop saker. Jag reagerar mer på att inget hon har gjort det senaste 1,5 året har varit för Alfons skull. Att se sitt barn må dåligt och att lida pga att den ena föräldern bara bryr sig om sig själv är förjävligt.
Han är förfan nästan bara 3 år och han ska inte veta hur det känns när man är orolig eller deprimerad! Hans dagar ska vara blomster ängar och solsken! Men som det ser ut nu så blir det snarare ett liv av ångest och depression. Jag fattar inte hur man kan bryr sig så lite om ett barn.
Jag älskar min Alfons över allt, och jag gör allt för honom och det tycker jag att ja har bevisat, för ofta handlar det inte om vad man gör, utan snarare vad man låter bli att göra.
Folk pratar att dom är villiga att dö för sina barn, jag tycker det är skitsnack. Det är väl snarare en bedrift att kunna ta sig genom livet trots att man har skit upp till knäna varje dag och fortfarande slåss för sina barn och lyckas uppfostra dom till att ha sunda värderingar.
Inte att man kastar lögner och anklagelser kors och tvärs för egen personliga vinnings skull.
Jag gör vad jag kan, och går inte det får jag göra ännu mer.
/Alex
Kommentarer
Postat av: Mamma
Jag är stolt över dig, Alex. Tänk om alla kämpade och brydde sig om sina barn som du gör. Då tror jag att samhället skulle se annorlunda ut.
Du, Alfons, Elin och Leah finns ständigt i mina
tankar och hjärta. Fortsätt och kämpa!!!
Sanningen segrar!!!
Kram Mamma
Postat av: mamma
Ett citat av isaac Bashevis Singer
Vi vet vad en person tänker, inte när han
berättar vad han tänker, utan när vi ser
hans handlingar.
Postat av: Syster
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men gör ett försök...
Tårarna rinner ner för mina kinder, men jag är egentligen inte ledsen.
Det jag känner är att jag är så jävla STOLT över dig min älskade bror!!!
Den Styrkan, Kärlek å Hjältemod du har för din Alfons, går inte att beskriva med ord.
Jag har förstått att det är nåt fel på människan men inte att det var så illa!?! Att tom sjunka så lågt å ta till att håna en för att ens pappa är död, bara för att få reaktioner..??
Jag blir mörkrädd!!
Jag tänker på på dig, Elin , Alfons å Leah ofta!!Sanningen å karma kommer att segra!!
Jag älskar dig min Alex å finns här för dig å din familj.
Många kramar Syster-Yster
Postat av: Mona
Jag håller med Tarja,tänk om alla kämpade så för sina barn,som du Alex. För det är ju barnets behov,som ska sättas i centrum. Ett barn behöver ha trygghet i sitt liv för att växa upp till harmoniska och bra individer. Och det VET jag att Alfons får vid er.
Sanningen segrar!
Postat av: Kusinen från skogen
Jag blir ledsen för både er och Alfons skull. Alfons är en jättego lite kille som blir utnyttjad av sin mamma. Fy f*n.
Men jag är stolt över dej och Elin, ni kämpar på för det som är bra och det goda segrar alltid.
Tänker på er och ger er all god energi jag kan uppbringa.
Kramar från skogen
Postat av: Yvonne
Jag känner med er, det är fruktansvärt att bli anklagad när man är oskyldig allra mest om´nt gör det när ett litet barn hamnar i kläm. Jag förstår hur du/ni känner det jag har ju själv barn. Även om det känns mörkt just nu så kom ihåg att den starkaste kraften som finns är kärleken. Hat och förtal håller inte i längden så håll ut, ni har rätten och sanningen på er sida.
Kramar från Kärrgruvan
Postat av: farmor
tack gode gud att det har ordnatt sejtill det bättre för alfons och dej och elin. nu kanske ni kan få det lite lugnare.älskar er alla fyra.kramar från g.farmor
Trackback
